Från Rektorn - Är permakultur lösningen på många problem i vingården?

Är permakultur lösningen på många problem i vingården?

På senare år så har ett sätt att se på odling seglat upp längs med det ökade intresset för ekoviner och naturviner. Om ekoviner egentligen bara är ett åtstramat och tydligare reglerat vingårdsarbete i konventionell anda och naturviner till viss del kan ses utifrån en identitär rörelse är permakultur och regenerativt jordbruk ett omkullkastande av sättet att se på odling som storskaliga monokulturer. En och samma växt över en stor yta.  

Permakultur är inte nytt i sig men har trängt sig in i vinvärlden på senare tid. I alternativ grönsaksodling och i omställningsrörelsen har den funnits med som ett fundament sedan 70-talet tack vare Bill Morrison och David Holmgren och vad som gör det intressant är att det är en syn på hållbarhet som inte bara kan appliceras praktiskt i jordbruket men också i sociala organisationer och företagsstrukturer. Behöver man exempelvis plocka in extern expertis på ett område så uppfyller varken organisationen eller företaget kriteriet för hållbarhet. På samma sätt om man inte nyttjar den kunskap eller potential som man har inom sin personalstyrka tillfullo. Det kanske mest talande citatet kommer från Bill Morrison ”Avfall är en resurs på fel plats.”

 

Kortfattat så är själva tanken med permakultur ett ständigt arbete med att skapa ett ekosystem som efterliknar skogens sätt att nyttja resurser och skapa förutsättningar för liv. Det innebär att man gärna jobbar på ett sätt så som det kan se ut vid en brytpunkt mellan skog och öppna marker. Där är livet oftast som mest intensivt. Det finns träd, fruktträd, buskar, perenner, bär, årliga samt täckväxter. Där trivs stora däggdjur till den minsta bakterie. Större träd ger näring när löven komposteras och här finns svampar samt nätverk av mykorrhiza (små trådsystem) som lever i symbios på rötter som hjälper till så att växterna kan ta upp den viktiga näring den behöver. Här existerar ingen monokultur, här vänder ingen människa på jorden och ingen besprutning görs. Men växter och djurliv frodas. Det synsättet vill man då applicera på det av människan skapade jordbruket. Tanken är inte att en vingård ska växa igen till en tallskog men vilka lärdomar kan man ta från naturens sätt att arbeta?

Permakultur ses av många som svaret till de problem man står inför som odlare. Låt oss ställa några intressanta frågor. Varför eroderar jorden i Côte Rôtie? Vad händer med jorden när den bryts och vänds och nyttigt liv som skulle kunna vara en motståndskraft mot eventuella sjukdomar och skadedjur inte längre finns kvar? Vad innebär användandet av maskiner för översta jordlagret som tränger undan väsentligt syre som är anledningen till att det finns liv här på jorden? Vi är flera som har blickat ut över vingårdar där virussjukdomar har spridit sig som en löpeld rad efter rad. Ja, inom simpel hemodling av grönsaker har det varit en sanning länge att man inte odlar potatis, tomat och tobak bredvid varandra för att de är av samma släkte på grund av sjukdomsrisken. Så varför dessa monokulturer av vinrankor hektar efter hektar? Allt detta och många frågor till är frågor om hållbarhet som en vingård väldigt sällan lever upp till.

Även om man nu inte ser permakultur som svaret så är frågeställningarna som man förväntas besvara väldigt intressanta. Flera av oss har varit på besök i vingårdar som är direkt ohållbara. Där ingen spade tränger sig igenom jorden, där ynkliga rankor står och vinet rent av är dåligt. Varken odlingen, tillverkningen och vingården och de som jobbar där är långt från exempel på en hållbar verksamhet. Dock finns det dom som alltmer inkorporerar tänket kring permakultur. Foradori i Trentino samodlar grönsaker mellan vinrankorna för mångfaldens skull som skänker naturliga barriärer för att stoppa sjukdomar och planterar kvävefixerande växter som ger mer välmående jordar. Château Le Puy i Bordeaux baserar sitt arbetssätt utifrån Masonobu Fukuokas texter och är stark förespråkare av ”no till”, det vill säga att inte plöja jorden. Nate Ready från Hiyu Wine Farm i Oregon drar det längsta strået med sin idealistiska förhoppning att kunna binda av vinrankorna från sina bojor så att den kan utveckla sin fulla potential som klätterväxter.

Den skarpaste kritiken mot ett nytt sätt att jobba inom vinodling brukar oftast vara att det är ineffektivt och dyrt. Men det finns tydliga studier på och exempel av t.ex. grönsaksodlingar som har en väsentligt större avkastning per kvadratmeter som är regenerativa jordbruk.

Och säg nu inte att en liten produktion inte är lösningen på problemet när vi alla letar efter just den där lilla producenten, med det enstaka fatet i limiterad upplaga i en liten by någonstans i Europa. Kanske permakultur då är svaret på en hälsosammare odlingskultur. Men också, ett avbrott mot Europas enorma överproduktion av vin i decennier.